är det såhär det känns?
att inte tro på framtiden, att förlora hoppet
och att inte se någon mening i något?
för varför skulle i morgon bli bättre än idag?
jag vill bara gömma mig och sova och aldrig vakna.
jag gråter och jag kan inte sluta.
för jag ser inte hoppet,
jag ser ingenting.
onsdag 12 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I vår ska jag dra med dig till saltholmen, parker samt spårvagns utflyckter, vare sig du vill eller inte.
SvaraRadera