det ända som hörs är klockan som
tick-tack-tick-tackar sig långsamt framåt.
och kolsyrebubblorna.
och så staden utanför.
där alla precis har börjat sin dag.
jag samlar på fågelfjädrar,
bryr mig inte om att de är smutsiga.
fåglar är rotlöshetens djur.
jag gillar rotlöshet.
inga rötter, inget att dra upp.
det smattrar lite lätt på fönstren,
regndropparna fastnar på rutorna
men i bland vinner gravitationen
och dropparna segar sig ner för rutan,
ner mot sitt öde.
ingen sömn.
det är överskattat och fult.
dessutom säger blaine
att sömn är för de döda.
jag tror på blaine.
han brukar ha rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar