om flickor utan framtid,
trasiga, söndriga, förstörda.
jag blir lite rädd att jag ska tappa tänder,
förlora synen och sluta som dom.
badandes i smuts.
men jag försöker att inte tänka på det för mycket,
för det känns som om det är självuppfyllande läsning,
som att jag kommer bli en av dom om jag upphåller mig för länge vid texten.
så jag tänker inte, bara läser och lider.
för det finns något fint i smuts också,
även om man inte ser det på en gång.
förövrigt är håret blått nu och siktet inställt på danmarks västkust.
lite närmare hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar