att vara svag

känner mig fortfarande dödligt nedstämd.
jag vet inte hur jag ska orka.
för det gör jag inte.
sjuk, sjuk, sjuk.
kroppen tar mina själsliga symptom och sätter dem i min fysiska kropp.
den värker och infekteras.
mind into body.
mest vill jag försvinna.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
och jag vet inte hur jag ska kunna säga något till dem som behöver veta.
veta varför jag inte vill sova på övervåningen.
jag vill berätta om att jag känner på knivarna varje gång jag får chansen.
jag vill få hjälp, jag vet bara inte om jag vågar.
för jag har alltid varit den som orkar.
den som inte klagar.
den som klarar allt och aldrig gör något jag inte borde.
jag hatar den jag är.
och den jag måste vara.
och den som de tror att jag är.
något är fel.
helt fel.

to die.

jag har nog aldrig tänkt så mycket på att dö som jag gör nu.
varannan minut kommer tanken att slänga mig ut från balkongen.
jag hatar att inte ha något att se fram emot.
jag känner ingen lust att leva.
det är tomt i mitt livskonto.

jag orkar inte mycket längre.
jag lever för andra, inte för mig.
mörker

att fundera på framtiden

om jag inte blir bibliotekarie eller antikvarie när jag blir stor vill jag bli brevdektektiv.
flytta upp i norraste sveriges skogar och leta efter adresser i brev som är bortkommna och vilsna.
aldrig komma hem, leva i minusgrader året om och ha midnattssolen som bästa vän.
bara jag och min katt.
jag vill så hemskt gärna ha en katt.

att sakna och få panik

huvudet bara svämmar över.
tänker på hur jag ska orka med alla konfrontationer i skolan nästa vecka.
jag som får kväljningar av att kanske behöva konfrontera en femåring.
måste orka, för att faila tredje året två gånger duger inte.

dessutom måste jag skriva tusen och ett arbete.
och ett tal. usch, jag är usel på sånt.
måste skriva ucas-ansökan också, men det tror jag inte blir så svårt.

jag saknar manchester.
jag saknar att fönsterflirta med söta pojkar på tåget.
jag saknar att vara förvirrad och fråga främlingar om vägen.
saknar rödakorsetmänniskor som pratar om hur uselt manchester är
men säger att birmingham faktiskt är ännu värre.

lyssnar på everything, everything, för dom är därifrån och jag köpte skivan där.
trixar på mitt personliga brev fast jag faktiskt borde koncentrera mig på nuet och läxorna.
åh, jag vill bara börja om. nu.

torsdagskvällstankar

saker jag blir nervös över:

• att öppna viktiga mejl från riktiga människor
• att svara i telefonen när jag inte vet vem det är
• att skriva kommentarer till människor jag inte känner riktigt bra
• att tala inför människor
• att någon ska leta bland mina saker och hitta något jag inte vill att de hittar
• att prata med människor jag ser upp till
• att ensam gå förbi ett gäng med människor
• att konfrontera människor som jag har någon olägenhet med.

saker som jag inte blir nervös över:

• att gå ute själv om kvällarna
• att resa själv
• att gå på konsert själv
• att göra det jag vill även om ingen annan vill det

jag ville liksom bara få ut det

lords of the woods.

there are things you should never forget.

fortfarande.

darling river

jag läser en bok.
om flickor utan framtid,
trasiga, söndriga, förstörda.
jag blir lite rädd att jag ska tappa tänder,
förlora synen och sluta som dom.
badandes i smuts.
men jag försöker att inte tänka på det för mycket,
för det känns som om det är självuppfyllande läsning,
som att jag kommer bli en av dom om jag upphåller mig för länge vid texten.

så jag tänker inte, bara läser och lider.
för det finns något fint i smuts också,
även om man inte ser det på en gång.

förövrigt är håret blått nu och siktet inställt på danmarks västkust.
lite närmare hem.

dreamy haze

ibland tänker jag på fulhet.
under stjärnorna och molnen.
jag tänker att fulhet är bra.
för om man är ful finns det ingen möjlighet
att folk tycker om en för att man är snygg.
men sen inser jag att det inte finns något som heter ful eller snygg.
bara ideal och normer och anpassningar.

åh, whatever.

i hear it's quite a craze.

jag är så... avundsjuk.
jag plinkar på kusinens ukulele och funderar på tom.
jag vill också kunna spela (taget från tom milsoms hemsida):

"Ukulele, keyboards (including a vintage Casiotone MT-100), drums, guitar, bass, synthesizers, accordion, kazoo, banjo, mandolin, melodica, omnichord, organ, theremin, glockenspiel, and slide whistle"

meeh... dessutom är det varmt, inte paris varmt, men för varmt för att sitta i en lägenhet mitt i stan.
kanske ta en tur till slottskogen...

slutar klaga nu, går och blåser såpbubblor istället.

bye! x

i've got none.

hej.
jag heter linn.
och jag är den mest ledsamma ursäkt för en människa
som någonsin levat.
jag vet ingen som är lika patetisk som jag,
och bara det faktum att jag skriver det här
visar väl vem och vad jag är.
jag är feg. jag är rädd. jag är ful. jag är äcklig.
jag har inget annat än minnen och dom är minnen från en annan människa.
om jag bara hade mod.
då jävlar skulle jag leva.
men jag är skiträdd. för varenda människa i universum.
det är ett ganska stort hinder.
och ingen ger mig direkt något som motsäger vad jag tror.
så jag fortsätter vara skiträdd för allt som går på två ben och pratar.
fuckitall.

electronic renaissance

tänk att belle och sebastian kan göra en så fruktansvärt glad
men också så hemskt ledsen att det känns som om man ska gå av på mitten.
eller kanske bara gurgla ihop till en liten blöt boll av gurgelslem.

jag har bara ginger att tacka för det här.
om jag bara hade mod.
och lite tur.
då jäklar.
sommaren hade vart räddad -
tusen gånger om.

there it was.

i natt var en sån natt.
insåg att om jag dör är det troligt att jag upptäcks efter 3-4 dar.
det är ensamhet i ett nötskal. att fundera på när man hittas död.
att inte veta självklart.

men. något så enkelt som: allt bra?
ger mig hopp.
han räddade min natt.
och min upphämtning av tron på människan.

det är dags att vi ska vinna allt.

äter melon med vidöppen balkongdörr, det smakar inte så mycket.
inget smakar någonting. men det är svalt och gott.
lyssnar på simon norrsveden och hostar så det river i lungorna.
soffan är fortfarande en säng sen igår.
jag vet inte om det är för att jag saknar sällskapet eller för att jag inte orkar plocka undan.
eller bara för att det är bättre med en extra säng.
då kan man somna framför tvn.

livet är fint annars.
träden är ljuvligt ljusgröna.
jag har ett jobb som jag gillar,
snart är det sommarlov
och till hösten får jag en ny klass.
jag tror att allt kanske kan fungera till slut.
jag hoppas det.

bilden är från ett år sen.
det var en blåsig dag. men solig och hemskt fin.

jag ångrar inget.

oh god.
he's so sweet.
det gör inte ens ont, för han är så fin.
det gör mig glad.
för jag antar om det finns någon som honom,
så finns det säkerligen någon hälften så bra.
jag önskar bara att någon tillbringade
en flygplansresa till las vegas att tänka på mig.
ingen skulle någonsin göra det.

accept your faith.

patheticoooo

really,
did you think that would work?
you're such a fucking disappointment.

go die,
ktnxbye.

newcastle

det var så länge sen nu.
jag minns inte hur man gör.
hickar till varje gång.
stolar och kakor.
5 minuter hade vart bra.
vitt vitt vitt.
det hade kunnat vara bättre såklart,
men mycket, mycket sämre också.
dom kanske är jättar.

ben

so there is this boy, aight?
så vimlans kool.
och han prenumerar på min tumblr.
det är inget speciellt men ändå.
gör mig glad.
jag menar, hur kan man inte älska ett hår som det där?
 meeen, jag vet inte om jag ska lägga till honom på facebook eller msn.
eller inget av det.
kanske blir lite för stalker.
kjut, i alla fall.
jag ville bara dokumentera en ny händelse i mitt liv.

the blue skies are coming

Varenda gång jag lyssnar på The First Days of Spring får jag gåshud.

Jag blir tårögd och lycklig och sorgsen och allt annat också.

Känslococtail.

Och om jag inte kommer till Oslo eller Köpenhamn i April är våren förstörd.

Our Window - Noah and the Whale

a rose by any other name...

jag såg pierre idag.

fick mig att tänka på nemo&massimilla.

konstigt hur saker kan läcka genom olika världar.

nästa år kan jag vara nemo.

jag hade inte haft något emot det.

inte alls.

men pierre var aldrig som massimilla.

inte för mig iallafall

olika effekt för olika människor antar jag.

anyways,

framtiden är min.

och det är allt som betyder något.

det blå.

 

vill ha.

sommar,

ränder,

pop,

bubblor,

havet,

håkan,

socker,

solen,

dekandens,

picknick,

 livsgnistan.