jag har nog aldrig tänkt så mycket på att dö som jag gör nu.
varannan minut kommer tanken att slänga mig ut från balkongen.
jag hatar att inte ha något att se fram emot.
jag känner ingen lust att leva.
det är tomt i mitt livskonto.
jag orkar inte mycket längre.
jag lever för andra, inte för mig.
mörker
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar