att vara svag

känner mig fortfarande dödligt nedstämd.
jag vet inte hur jag ska orka.
för det gör jag inte.
sjuk, sjuk, sjuk.
kroppen tar mina själsliga symptom och sätter dem i min fysiska kropp.
den värker och infekteras.
mind into body.
mest vill jag försvinna.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
och jag vet inte hur jag ska kunna säga något till dem som behöver veta.
veta varför jag inte vill sova på övervåningen.
jag vill berätta om att jag känner på knivarna varje gång jag får chansen.
jag vill få hjälp, jag vet bara inte om jag vågar.
för jag har alltid varit den som orkar.
den som inte klagar.
den som klarar allt och aldrig gör något jag inte borde.
jag hatar den jag är.
och den jag måste vara.
och den som de tror att jag är.
något är fel.
helt fel.

to die.

jag har nog aldrig tänkt så mycket på att dö som jag gör nu.
varannan minut kommer tanken att slänga mig ut från balkongen.
jag hatar att inte ha något att se fram emot.
jag känner ingen lust att leva.
det är tomt i mitt livskonto.

jag orkar inte mycket längre.
jag lever för andra, inte för mig.
mörker

vital signs.

But oh, what I would give, not to stumble but to really fall in love
And I could substitute my singing for the sound of someone sleeping next to me

frank, you are a diamond.
you always make me feel better.

jag vill gå ut.
se människor.
världen är så tom utan dom.

forever bedroom

demons know how to break you
when you think everything is fine
you don’t know where you got this idea from
but it hurts and it burns and it tears you up inside, inside

maybe you are right behind me
watching the world revolve in harmony
or deep beneath the luminescent sea
when all that i have is gone
will you leave me, will you leave me be

where the fuck did we derail?

tystanden är öronbedövande.
det ända som hörs är klockan som
tick-tack-tick-tackar sig långsamt framåt.
och kolsyrebubblorna.
och så staden utanför.
där alla precis har börjat sin dag.


jag samlar på fågelfjädrar,
bryr mig inte om att de är smutsiga.
fåglar är rotlöshetens djur.
jag gillar rotlöshet.
inga rötter, inget att dra upp.

det smattrar lite lätt på fönstren,
regndropparna fastnar på rutorna
men i bland vinner gravitationen
och dropparna segar sig ner för rutan,
ner mot sitt öde.

ingen sömn.
det är överskattat och fult.
dessutom säger blaine
att sömn är för de döda.
jag tror på blaine.
han brukar ha rätt.

darling river

jag läser en bok.
om flickor utan framtid,
trasiga, söndriga, förstörda.
jag blir lite rädd att jag ska tappa tänder,
förlora synen och sluta som dom.
badandes i smuts.
men jag försöker att inte tänka på det för mycket,
för det känns som om det är självuppfyllande läsning,
som att jag kommer bli en av dom om jag upphåller mig för länge vid texten.

så jag tänker inte, bara läser och lider.
för det finns något fint i smuts också,
även om man inte ser det på en gång.

förövrigt är håret blått nu och siktet inställt på danmarks västkust.
lite närmare hem.

Q

jag läste ut paper towns idag.
john är bra på att få mig att tänka.
jag tänker på avslut och endimensionella människor.
på äventyr och om framtiden bara är en samling nu:n.
att oroa sig eller att inte oroa sig.
att vara ensam eller tillsammans.
framtid. eller nu.
eller aldrig.

och jag saknar paris.

maskkorv.

det sticker i min själ och jag saknar poplivet så mycket.
glitter och fruar och paljetter och timo och pussar och vasa.
och hårspray och cigaretter.
jag vill vara en fru igen. jag vill vara odödlig och vackrast i världen.

jag äter nachos och tänker på te. jag lärde mig älska båda på vasa.
och jag lärde mig hata dom andra. dom vanliga.
dom som mina fruar är numer. och det är svårt att släppa gamla vanor.
för jag vill inte vara dömande, jag vill vara öppen.
men jag vet inte om jag kan, och det, det skrämmer mig.

i've got none.

hej.
jag heter linn.
och jag är den mest ledsamma ursäkt för en människa
som någonsin levat.
jag vet ingen som är lika patetisk som jag,
och bara det faktum att jag skriver det här
visar väl vem och vad jag är.
jag är feg. jag är rädd. jag är ful. jag är äcklig.
jag har inget annat än minnen och dom är minnen från en annan människa.
om jag bara hade mod.
då jävlar skulle jag leva.
men jag är skiträdd. för varenda människa i universum.
det är ett ganska stort hinder.
och ingen ger mig direkt något som motsäger vad jag tror.
så jag fortsätter vara skiträdd för allt som går på två ben och pratar.
fuckitall.

there it was.

i natt var en sån natt.
insåg att om jag dör är det troligt att jag upptäcks efter 3-4 dar.
det är ensamhet i ett nötskal. att fundera på när man hittas död.
att inte veta självklart.

men. något så enkelt som: allt bra?
ger mig hopp.
han räddade min natt.
och min upphämtning av tron på människan.

det är dags att vi ska vinna allt.

äter melon med vidöppen balkongdörr, det smakar inte så mycket.
inget smakar någonting. men det är svalt och gott.
lyssnar på simon norrsveden och hostar så det river i lungorna.
soffan är fortfarande en säng sen igår.
jag vet inte om det är för att jag saknar sällskapet eller för att jag inte orkar plocka undan.
eller bara för att det är bättre med en extra säng.
då kan man somna framför tvn.

livet är fint annars.
träden är ljuvligt ljusgröna.
jag har ett jobb som jag gillar,
snart är det sommarlov
och till hösten får jag en ny klass.
jag tror att allt kanske kan fungera till slut.
jag hoppas det.

bilden är från ett år sen.
det var en blåsig dag. men solig och hemskt fin.

newcastle

det var så länge sen nu.
jag minns inte hur man gör.
hickar till varje gång.
stolar och kakor.
5 minuter hade vart bra.
vitt vitt vitt.
det hade kunnat vara bättre såklart,
men mycket, mycket sämre också.
dom kanske är jättar.

the blue skies are coming

Varenda gång jag lyssnar på The First Days of Spring får jag gåshud.

Jag blir tårögd och lycklig och sorgsen och allt annat också.

Känslococtail.

Och om jag inte kommer till Oslo eller Köpenhamn i April är våren förstörd.

Our Window - Noah and the Whale

det blå.

 

vill ha.

sommar,

ränder,

pop,

bubblor,

havet,

håkan,

socker,

solen,

dekandens,

picknick,

 livsgnistan.

fairylights&forts

 

nej,

jag vet inte.

men nu gör det inget.

dagar passerar

och allt jag gör

är inget.

det kommer att vara 

året som aldrig var.

who referenser ftw.

syre

jag mår bra.

fucking fantastic,

med tanke på att det är jag.

och med tanke på att min framtid är

osäkrare än något annat i världen.

men jag klagar inte.

jag njuter.

lyssnar på kate och tom.

pratar med katter,

undviker att prata med människor.

tänker, läser, lyssnar, funderar.

och andas.

det är viktigast av allt.

pelle

Måndag morgon förra året
Ångrar hela förra året
Ångrar att jag aldrig svarade
Att jag bara lät dig vara

god dammit, sluta!

sluta, sluta.

jag orkar inte med det längre,

hör du det, huvud?

animals

There's something to be said,
For getting into bed,
Covering your head,
And waiting for whatever comes your way,
And in the end when you've lost all your friends,
They're never coming back.  

dag och natt.

den tar över.

kyla & planer

jag fryser fingrar och tår blå.

jag berättade för mor om mina planer idag.

hon tog det varken bättre eller sämre än vad jag trott.

hon var sitt vanliga rationella jag.

inga känslor, bara varför och hur.

känner på mig att far kommer att få spel.

campell bain är underbar.

we are loonies and we are proud.

2010

ännu ett nytt år.
jag har inga nyårslöften.
det har jag aldrig.

men jag ska försöka göra något av det här året.
mer än något av de andra.
göra saker för min egen skull
och om ingen vill följa med mig,
göra det själv.