att vara svag

känner mig fortfarande dödligt nedstämd.
jag vet inte hur jag ska orka.
för det gör jag inte.
sjuk, sjuk, sjuk.
kroppen tar mina själsliga symptom och sätter dem i min fysiska kropp.
den värker och infekteras.
mind into body.
mest vill jag försvinna.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
och jag vet inte hur jag ska kunna säga något till dem som behöver veta.
veta varför jag inte vill sova på övervåningen.
jag vill berätta om att jag känner på knivarna varje gång jag får chansen.
jag vill få hjälp, jag vet bara inte om jag vågar.
för jag har alltid varit den som orkar.
den som inte klagar.
den som klarar allt och aldrig gör något jag inte borde.
jag hatar den jag är.
och den jag måste vara.
och den som de tror att jag är.
något är fel.
helt fel.

att vilja saker

saker jag vill göra:

-ha något att maila med. eller prata med på msn.
bara ha någon som vill veta allt och som jag vill veta allt om. någon som förstår.

-aldrig ta av den här tröjan.

-vara en katt.

att sakna och få panik

huvudet bara svämmar över.
tänker på hur jag ska orka med alla konfrontationer i skolan nästa vecka.
jag som får kväljningar av att kanske behöva konfrontera en femåring.
måste orka, för att faila tredje året två gånger duger inte.

dessutom måste jag skriva tusen och ett arbete.
och ett tal. usch, jag är usel på sånt.
måste skriva ucas-ansökan också, men det tror jag inte blir så svårt.

jag saknar manchester.
jag saknar att fönsterflirta med söta pojkar på tåget.
jag saknar att vara förvirrad och fråga främlingar om vägen.
saknar rödakorsetmänniskor som pratar om hur uselt manchester är
men säger att birmingham faktiskt är ännu värre.

lyssnar på everything, everything, för dom är därifrån och jag köpte skivan där.
trixar på mitt personliga brev fast jag faktiskt borde koncentrera mig på nuet och läxorna.
åh, jag vill bara börja om. nu.

vital signs.

But oh, what I would give, not to stumble but to really fall in love
And I could substitute my singing for the sound of someone sleeping next to me

frank, you are a diamond.
you always make me feel better.

jag vill gå ut.
se människor.
världen är så tom utan dom.

So much to answer for.

I'm just so excited to go to Manchester.
I'll be all alone in a city I don't know.
I can do anything because no one knows me.
Nobody can say anything that'll faze me.

So weird and scary and wonderful at the same time.

Aww, Mitchell on Ustream. Such a sweet guy.
Lava daddy foh evah.

But yeah, I can't let go of Manchester.
I occupies my mind almost all the time.
I booked the train tickets from the airport
and yeah, it just feels very real.
It's just five weeks left and oooh, shit,
I just remembered I need to mail MMU.
I'll do that tomorrow.

Just a Manchester exitment/appreciation post really.
With some extra Mitchell <3.

darling river

jag läser en bok.
om flickor utan framtid,
trasiga, söndriga, förstörda.
jag blir lite rädd att jag ska tappa tänder,
förlora synen och sluta som dom.
badandes i smuts.
men jag försöker att inte tänka på det för mycket,
för det känns som om det är självuppfyllande läsning,
som att jag kommer bli en av dom om jag upphåller mig för länge vid texten.

så jag tänker inte, bara läser och lider.
för det finns något fint i smuts också,
även om man inte ser det på en gång.

förövrigt är håret blått nu och siktet inställt på danmarks västkust.
lite närmare hem.

there it was.

i natt var en sån natt.
insåg att om jag dör är det troligt att jag upptäcks efter 3-4 dar.
det är ensamhet i ett nötskal. att fundera på när man hittas död.
att inte veta självklart.

men. något så enkelt som: allt bra?
ger mig hopp.
han räddade min natt.
och min upphämtning av tron på människan.

all of time and space

har en känsla av att Amy

kommer göra mig grymt avundsjuk

i vår.

sötnos.

melting to a puddle

 

what even...

wha...

h...

eh...

uuuaarrgh...

*sigh*

brb, dyin'

meeh,

bloggen är egentligen inte för fangirling.

det är det tumblr är till för,

men jag gillar bloggibloggblogg för mycket.

för att inte dela med mig.

resten av dagen har vart produktiv.

pancakes, semlor, diskning, tvättning osv.

det blå.

 

vill ha.

sommar,

ränder,

pop,

bubblor,

havet,

håkan,

socker,

solen,

dekandens,

picknick,

 livsgnistan.

mister who?

ded. 

i dieded from 2 much kjute.

damn.

allt, någonsin.

så obetydelsefull.

universum är vackert.

vackrare än något.

och aldrig att vi är ensamma.

om man tror det är man inte bättre än

geocentrikerna.

unika, my ass.

kyla & planer

jag fryser fingrar och tår blå.

jag berättade för mor om mina planer idag.

hon tog det varken bättre eller sämre än vad jag trott.

hon var sitt vanliga rationella jag.

inga känslor, bara varför och hur.

känner på mig att far kommer att få spel.

campell bain är underbar.

we are loonies and we are proud.

peter

sötaste pan evah.

Mörker

Okej, så jag har insett. Jag behöver mörkret på vintern. Jag behöver få ändra min sinnesstämning till en negativ och pessimistisk sådan. När insidan ändras måste min utsida göra det samma. Nästa helg eller helgen därpå blir det svart igen med andra ord. Jag vill vara mörk, det gör mig gott.
Och jag ska försöka bli lite snyggare iallafall, tills i sommar.

Horrors på hög volym är kärlek, jag bryr mig inte om grannarna. Jag vill också vara produktiv.
Blablabla. Sheena is a parasite.<3

/Electro

Jekyll

Jag älskar Mr. Hyde. Han är mycket bättre än Dr. Jackman.
Sista avsnittet av Jekyll gick i förrgår, men titta på YouTube för det är ungefär det bästa på tv i höst! :D

Fågel

Jag hatar att jag fortsätter utsätta mig för det här. Jag mår ju bara sämre.
Jag är AVUNDSJUK. Jag vill också kramas.
potter
potter
potter
potter
sampotteräralltjagvillha.

Andra nyheter, jag är inte så efter i skolan mer och det får mig att slappna av.
Vi tittade klart på "Nyckeln till Friheten" idag. Morgan Freemans karaktär är så bra.
Hans ord om fåglar i bur får mig att känna igen mig själv.

Jag vill vara en vacker fågel, jag gör allt för att försöka men jag ser bara målad ut.
Inte äkta. Jag vill vara naturligt speciell. En färgglad fågel, utan att försöka.
Någon dag kanske. .__.

Bilden är Potter (såklart) och lite Fayley och kommer från Queen of Sounds
(http://www.flickr.com/photos/queensofsounds/).
Jättefina kläder, take a look!

Besatthet

Jag förstår inte varför? Varför här och nu?
Jag kan inte acceptera att världen inte fungerar som jag vill, att jag inte fungerar som jag vill.


Jag vill inte vara så här. Eller här.
Men det måste jag.
"Var nöjd att du har det så bra som du har det". Men NEJ, jag kan inte acceptera det.
Jag vill ha det andra livet inte detta. Jag vill vara som de, oavsett om de får problem, så vill jag vara som de.
Jag erkänner, jag är avundsjuk.
Jag är så avundsjuk att det sitter i mitt huvud som en svart tumör och jag kan inte få glädje av mitt eget liv så länge det inte är samma som deras.
Jag vill vara med dom. Jag vill träffa dom, röra vid dom.
Min besatthet är inte rolig när den kommer till sin extrem.
Jag vet att den kommer gå över, det gör den alltid, men just nu känns det som att detta är det enda som spelar någon roll. Jag orkar inte mer.

Och allt detta bara för en bild. Men han är det vackraste. Jag är avundsjuk.
TUMÖR.