Visar inlägg med etikett sorg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sorg. Visa alla inlägg

måndag 14 mars 2011

att vara svag

känner mig fortfarande dödligt nedstämd.
jag vet inte hur jag ska orka.
för det gör jag inte.
sjuk, sjuk, sjuk.
kroppen tar mina själsliga symptom och sätter dem i min fysiska kropp.
den värker och infekteras.
mind into body.
mest vill jag försvinna.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
och jag vet inte hur jag ska kunna säga något till dem som behöver veta.
veta varför jag inte vill sova på övervåningen.
jag vill berätta om att jag känner på knivarna varje gång jag får chansen.
jag vill få hjälp, jag vet bara inte om jag vågar.
för jag har alltid varit den som orkar.
den som inte klagar.
den som klarar allt och aldrig gör något jag inte borde.
jag hatar den jag är.
och den jag måste vara.
och den som de tror att jag är.
något är fel.
helt fel.

måndag 8 november 2010

att inte sova men att vilja aldrig vakna

fruktar, inser, glömmer, sover, inser ännu en gång och sedan... inget.
jag tror att det är illa när man går till läkaren och vill att dem ska hitta något obotligt.
bara något som faktiskt förklarar allt.
lyssnar på Ennio Morricone – Lolita On Humbert's Lap .
det är fult och äckligt men det passar det jag läser.
när jag läser.

önskar, önskar, önskar.
men aldrig gör. usling.

tisdag 1 juni 2010

there it was.

i natt var en sån natt.
insåg att om jag dör är det troligt att jag upptäcks efter 3-4 dar.
det är ensamhet i ett nötskal. att fundera på när man hittas död.
att inte veta självklart.

men. något så enkelt som: allt bra?
ger mig hopp.
han räddade min natt.
och min upphämtning av tron på människan.

tisdag 23 mars 2010

the blue skies are coming

Varenda gång jag lyssnar på The First Days of Spring får jag gåshud.
Jag blir tårögd och lycklig och sorgsen och allt annat också.
Känslococtail.
Och om jag inte kommer till Oslo eller Köpenhamn i April är våren förstörd.

Our Window - Noah and the Whale

måndag 11 januari 2010

the scarf



ja, jag grät igen när jag läste hans sista förord.
jäklar vilken crybaby jag har blivit på det senaste.
gråter över allt.
det är nog spänningen som bygger upp.

måndag 4 januari 2010

tårar


allt handlar om prioriteringar.
varför har ingen samma som jag?

spela roll.
their loss,
not mine

grätgrätgrät 
igen när jag kollade på 
dwconfidential.
jag tror min ena tårkanal 
är infekterad.