att vara svag

känner mig fortfarande dödligt nedstämd.
jag vet inte hur jag ska orka.
för det gör jag inte.
sjuk, sjuk, sjuk.
kroppen tar mina själsliga symptom och sätter dem i min fysiska kropp.
den värker och infekteras.
mind into body.
mest vill jag försvinna.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
och jag vet inte hur jag ska kunna säga något till dem som behöver veta.
veta varför jag inte vill sova på övervåningen.
jag vill berätta om att jag känner på knivarna varje gång jag får chansen.
jag vill få hjälp, jag vet bara inte om jag vågar.
för jag har alltid varit den som orkar.
den som inte klagar.
den som klarar allt och aldrig gör något jag inte borde.
jag hatar den jag är.
och den jag måste vara.
och den som de tror att jag är.
något är fel.
helt fel.

att inse saknad

ibland saknar jag honom.
saknar honom även om det var länge, länge sen.
saker jag kanske inte tänker på men ibland, såna finns det många av.

känner mig lite kreativ, jag tror lim är på sin plats i morgon.

to die.

jag har nog aldrig tänkt så mycket på att dö som jag gör nu.
varannan minut kommer tanken att slänga mig ut från balkongen.
jag hatar att inte ha något att se fram emot.
jag känner ingen lust att leva.
det är tomt i mitt livskonto.

jag orkar inte mycket längre.
jag lever för andra, inte för mig.
mörker

att sakna och få panik

huvudet bara svämmar över.
tänker på hur jag ska orka med alla konfrontationer i skolan nästa vecka.
jag som får kväljningar av att kanske behöva konfrontera en femåring.
måste orka, för att faila tredje året två gånger duger inte.

dessutom måste jag skriva tusen och ett arbete.
och ett tal. usch, jag är usel på sånt.
måste skriva ucas-ansökan också, men det tror jag inte blir så svårt.

jag saknar manchester.
jag saknar att fönsterflirta med söta pojkar på tåget.
jag saknar att vara förvirrad och fråga främlingar om vägen.
saknar rödakorsetmänniskor som pratar om hur uselt manchester är
men säger att birmingham faktiskt är ännu värre.

lyssnar på everything, everything, för dom är därifrån och jag köpte skivan där.
trixar på mitt personliga brev fast jag faktiskt borde koncentrera mig på nuet och läxorna.
åh, jag vill bara börja om. nu.

to feel.

some things just makes me feel so human.
it's weird, because why don't i feel human all the time?
but i guess i just feel like me a lot of the time and
i forget about the breaking out of shell thing and
then i just assume that everybody else is different,
when we're all just the same.
i wish i could imagine everyone  complexly all the time
but that's a big problem for me;
remembering good things to think of.
i just go about my day without even once
thinking of others as fragile.

i just wanted to say that i love feeling human.
and conected.
because what's better than feeling you belong?

torsdagskvällstankar

saker jag blir nervös över:

• att öppna viktiga mejl från riktiga människor
• att svara i telefonen när jag inte vet vem det är
• att skriva kommentarer till människor jag inte känner riktigt bra
• att tala inför människor
• att någon ska leta bland mina saker och hitta något jag inte vill att de hittar
• att prata med människor jag ser upp till
• att ensam gå förbi ett gäng med människor
• att konfrontera människor som jag har någon olägenhet med.

saker som jag inte blir nervös över:

• att gå ute själv om kvällarna
• att resa själv
• att gå på konsert själv
• att göra det jag vill även om ingen annan vill det

jag ville liksom bara få ut det

vital signs.

But oh, what I would give, not to stumble but to really fall in love
And I could substitute my singing for the sound of someone sleeping next to me

frank, you are a diamond.
you always make me feel better.

jag vill gå ut.
se människor.
världen är så tom utan dom.

forever bedroom

demons know how to break you
when you think everything is fine
you don’t know where you got this idea from
but it hurts and it burns and it tears you up inside, inside

maybe you are right behind me
watching the world revolve in harmony
or deep beneath the luminescent sea
when all that i have is gone
will you leave me, will you leave me be

electronic renaissance

tänk att belle och sebastian kan göra en så fruktansvärt glad
men också så hemskt ledsen att det känns som om man ska gå av på mitten.
eller kanske bara gurgla ihop till en liten blöt boll av gurgelslem.

jag har bara ginger att tacka för det här.
om jag bara hade mod.
och lite tur.
då jäklar.
sommaren hade vart räddad -
tusen gånger om.

skingra dig!

hemma. 21.17.
jag känner mig normal.
idag har jag dansat och kramats.
pekats på och blivit beundrad.
träffat nya vänner.
hittat gamla.
sett emil,
finaste emil som man blir gråtglad av att lyssna på.
blivit sådär underbart flummig,
som jag älskar att vara.
förmodligen gjort bort mig massa gånger.
jag gillar aldrig att skriva det men
jag känner mig normal.
och det får mig att känna mig lycklig.
jag önskar det kunde vara såhär oftare.

there it was.

i natt var en sån natt.
insåg att om jag dör är det troligt att jag upptäcks efter 3-4 dar.
det är ensamhet i ett nötskal. att fundera på när man hittas död.
att inte veta självklart.

men. något så enkelt som: allt bra?
ger mig hopp.
han räddade min natt.
och min upphämtning av tron på människan.

jag ångrar inget.

oh god.
he's so sweet.
det gör inte ens ont, för han är så fin.
det gör mig glad.
för jag antar om det finns någon som honom,
så finns det säkerligen någon hälften så bra.
jag önskar bara att någon tillbringade
en flygplansresa till las vegas att tänka på mig.
ingen skulle någonsin göra det.

accept your faith.

patheticoooo

really,
did you think that would work?
you're such a fucking disappointment.

go die,
ktnxbye.

newcastle

det var så länge sen nu.
jag minns inte hur man gör.
hickar till varje gång.
stolar och kakor.
5 minuter hade vart bra.
vitt vitt vitt.
det hade kunnat vara bättre såklart,
men mycket, mycket sämre också.
dom kanske är jättar.

toothpaste kisses

very pretty boys.
herr fink och herr hobden.

jag önskar jag hade någon att

spela in ett blandband med

kärlekssånger till.

the blue skies are coming

Varenda gång jag lyssnar på The First Days of Spring får jag gåshud.

Jag blir tårögd och lycklig och sorgsen och allt annat också.

Känslococtail.

Och om jag inte kommer till Oslo eller Köpenhamn i April är våren förstörd.

Our Window - Noah and the Whale

syre

jag mår bra.

fucking fantastic,

med tanke på att det är jag.

och med tanke på att min framtid är

osäkrare än något annat i världen.

men jag klagar inte.

jag njuter.

lyssnar på kate och tom.

pratar med katter,

undviker att prata med människor.

tänker, läser, lyssnar, funderar.

och andas.

det är viktigast av allt.

birds

fortfarande den finaste kärlekssång jag vet.

pelle

Måndag morgon förra året
Ångrar hela förra året
Ångrar att jag aldrig svarade
Att jag bara lät dig vara

god dammit, sluta!

sluta, sluta.

jag orkar inte med det längre,

hör du det, huvud?

animals

There's something to be said,
For getting into bed,
Covering your head,
And waiting for whatever comes your way,
And in the end when you've lost all your friends,
They're never coming back.  

dag och natt.

den tar över.