att sakna och få panik

huvudet bara svämmar över.
tänker på hur jag ska orka med alla konfrontationer i skolan nästa vecka.
jag som får kväljningar av att kanske behöva konfrontera en femåring.
måste orka, för att faila tredje året två gånger duger inte.

dessutom måste jag skriva tusen och ett arbete.
och ett tal. usch, jag är usel på sånt.
måste skriva ucas-ansökan också, men det tror jag inte blir så svårt.

jag saknar manchester.
jag saknar att fönsterflirta med söta pojkar på tåget.
jag saknar att vara förvirrad och fråga främlingar om vägen.
saknar rödakorsetmänniskor som pratar om hur uselt manchester är
men säger att birmingham faktiskt är ännu värre.

lyssnar på everything, everything, för dom är därifrån och jag köpte skivan där.
trixar på mitt personliga brev fast jag faktiskt borde koncentrera mig på nuet och läxorna.
åh, jag vill bara börja om. nu.

Q

jag läste ut paper towns idag.
john är bra på att få mig att tänka.
jag tänker på avslut och endimensionella människor.
på äventyr och om framtiden bara är en samling nu:n.
att oroa sig eller att inte oroa sig.
att vara ensam eller tillsammans.
framtid. eller nu.
eller aldrig.

och jag saknar paris.

det är dags att vi ska vinna allt.

äter melon med vidöppen balkongdörr, det smakar inte så mycket.
inget smakar någonting. men det är svalt och gott.
lyssnar på simon norrsveden och hostar så det river i lungorna.
soffan är fortfarande en säng sen igår.
jag vet inte om det är för att jag saknar sällskapet eller för att jag inte orkar plocka undan.
eller bara för att det är bättre med en extra säng.
då kan man somna framför tvn.

livet är fint annars.
träden är ljuvligt ljusgröna.
jag har ett jobb som jag gillar,
snart är det sommarlov
och till hösten får jag en ny klass.
jag tror att allt kanske kan fungera till slut.
jag hoppas det.

bilden är från ett år sen.
det var en blåsig dag. men solig och hemskt fin.

rabbit

 

jag börjar bli så jäkla nervös.

jag blödde liter näsblod i morse.

jag hatar när det blir så.

tisdagtisdagtisdag.

pathetic

ha, det trodde du va?
allt ska bli som förr och du.
du ska dö.
du ska inte få känna något.
jag skall göra dig till någon annan.
du får aldrig göra det du vill för det
är du inte värd.

jag tänker slå mig ner här.
jag är som hösten, jag kommer och går.
men jag tänker aldrig låta dig slippa undan.
jag ska bli din personliga terrorist.
dö, förstår du?
D-Ö-.
äckel.

jo.

det är sjukt hur fort tiden går.

det är 5 September redan.

ungefär en månad tills jag är fucking 18.

jag vet inte hur jag ska reagera.

skolan är okej.

engelskan är underbar.

jag ska nog börja skriva här mer.

owen är hemskt fin och

jag lyssnar på honom

mest hela tiden. finfinfin.

Skolhelvetet.

God dammit, jag orkar inte mer.
Skolan äter upp mig.
Jag finns inte kvar, det ända jag har är oro, stress, trötthet.
Förutom när Sara tar bort det.
Men det räcker inte.

Jag har aldrig varit så skoltrött som jag är nu.
Jag har ett svenska arbete & ett svenska prov, ett NK arbete, 1-2 sidor + frågor i historia, 1 arbete och två prov i Kultur & Idéhistoria, massor med kinesiska & träningsdagbok i Idrott att fylla i.
Det här ska helst vara klart innan påsklovet.
Ibland förstår jag inte varför jag ens försöker.

Eremit hade inte vart dumt.

edit: yay, svenska arbetet är klart! Bara 9 saker kvar, det ser lite ljusare ut. :)
edit 2: yeees, historia arbetet är också klart! <3 8

Att klara sig

Det var exakt en månad sen jag skrev här senast.
Mitt fokus ligger på att klara vardagen.
Att orka gå till skolan,simma, göra allt skolarbete, klara av alla tankar och inte bryta samman.
Vissa dagar går det bättre, andra mycket sämre.
Men nästa vecka är det sportlov i alla fall. Tack och lov för det.

Jag hatar när de svarta vågorna rullar över min själ och in i mina ögon.
De landar i mitt hjärta och det gör ont. Jag kan inte sluta tänka på det.
Orsaken vågar jag inte göra något åt. Jag får små sammanbrott varje gång jag blir påmind.
Jag vill ju att det ska funka men det går inte.
Jag kan inte göra det, oavsett hur det känns vid vissa tillfällen.

Livet går vidare och jag ser allt klarare. Men det kan ju bara vara mina glasögon.

Fågel

Jag hatar att jag fortsätter utsätta mig för det här. Jag mår ju bara sämre.
Jag är AVUNDSJUK. Jag vill också kramas.
potter
potter
potter
potter
sampotteräralltjagvillha.

Andra nyheter, jag är inte så efter i skolan mer och det får mig att slappna av.
Vi tittade klart på "Nyckeln till Friheten" idag. Morgan Freemans karaktär är så bra.
Hans ord om fåglar i bur får mig att känna igen mig själv.

Jag vill vara en vacker fågel, jag gör allt för att försöka men jag ser bara målad ut.
Inte äkta. Jag vill vara naturligt speciell. En färgglad fågel, utan att försöka.
Någon dag kanske. .__.

Bilden är Potter (såklart) och lite Fayley och kommer från Queen of Sounds
(http://www.flickr.com/photos/queensofsounds/).
Jättefina kläder, take a look!