Augusti 2007

and the world spins madly on.

hemmastadd

hemma.

på orust, hos mami och papi.

och bror och katterna förstås.

död hals, jag låter som en gumma.

jag är så arg hela tiden och jag kan inte förstå varför.

trött och arg.

fast jag är glad att måndag inte är skolan.

och för mitt fina hår.

sara gjorde det fint i morse och det håller än.

men nu kallar snart sängen, mitt huvud klarar inte mycket till.

night night.

Skolhelvetet.

God dammit, jag orkar inte mer.
Skolan äter upp mig.
Jag finns inte kvar, det ända jag har är oro, stress, trötthet.
Förutom när Sara tar bort det.
Men det räcker inte.

Jag har aldrig varit så skoltrött som jag är nu.
Jag har ett svenska arbete & ett svenska prov, ett NK arbete, 1-2 sidor + frågor i historia, 1 arbete och två prov i Kultur & Idéhistoria, massor med kinesiska & träningsdagbok i Idrott att fylla i.
Det här ska helst vara klart innan påsklovet.
Ibland förstår jag inte varför jag ens försöker.

Eremit hade inte vart dumt.

edit: yay, svenska arbetet är klart! Bara 9 saker kvar, det ser lite ljusare ut. :)
edit 2: yeees, historia arbetet är också klart! <3 8

19 Februari 2009

Den där lilla känslan som sätter sig i huvudet och inte vill försvinna.
Den där tunga stenen i fötterna på vägen hem.
Den där tystnaden när dörren stängs.

Allt är en effekt av samma sak.
Ensamhet.
Jag hatar den. Så fort jag är ensam glömmer jag att jag har någon överhuvudtaget.
Jag kan inte förstå att för en timme sedan var min bästa vän här.
Hon låg på mig och vi skrattade så att vi inte fick luft.
Allt det känns så långt bort. Inget känns så långt bort som en timme sedan.
Jag klarar av att vara själv men ensamheten hatar jag.

Ändå är jag inte ensam, långt i från. Det kan man se om man tittar på vad jag är;
Dotter, vän, syster, student. Allt beskriver mig i relation till andra.
Det får mig att tänka på vad jag är när jag inte står i relation till någon annan.
Vem är jag?

/L

p.s bilden är målad av John Bauer och körd genom poladroid

Helgen

Hej hopp, I'm back. Jag har vart upptagen med att slappa i helgen så det har inte blivit någon blogg. Jag har inte så mycket att säga så här kommer lite bilder istället. ^-^

Lördag:

På väg ner till stan i bil med mor och far

Jag träffade ett födelsedagsbarn.
Hon fick en bulle av mig.

Söndag:

Vi bakade pepparkakor och
jag dekorerade.

Gissa figurerna? :D

Och just det jag färgade håret igår, det blev svart.
Fast jag har blåa slingor kvar.
Bilder kommer när jag orkar fixar mig. ;)

PUSS OCH KRAM! <3
/ 'lectrogal

5th

Hemma igen. Hos mina föräldrar det vill säga. Det är konstigt att ha två hemma. Men om jag ska vara ärlig så är nog hemma alltid på Orust. Eller ja, där min familj är iallafall.

Jag är ingen sån där revoltisk tonåring, det har jag aldrig varit och nog inte heller velat vara. Jag och mina föräldrar kommer bra överens och jag älskar dom. Den ända långt pågående konflikt vi har haft är om piercing. Jag vill ha en eller två i läppen men mor och far säger "inte i ansiktet". Jag har iallafall försonat mig med tanken på att få vänta. Jag kom fram till att det snart bara är 10 månader tills jag fyller 18. Då jeflar ska dom få se. Jag tänker inte säga något, i hopp om att dom har glömt för att sedan, BAM!, choka dom totalt. ;D

Anyways, hemma som sagt. Jag älskar att vara hemma. Att bli ompysslad och en varmt hus fullt med människor. Skön dag idag, jag slapp sista lektionen så jag hoppade på en buss tidigare än vad jag hade tänkt. Alltid skönt att åka buss hem, även om den är knökad med badjäv*ar. Fookin' 'ell, jag börjar bli en sur gammal inföding. ;)

Jag är lite orolig för i morgon bara, jag får inte tag på EB. Om du läser det här EB, så ring mig plz! :*

Bilden är för övrigt min egen från i somras. jag saknar sommaren idag.

Lots of love

/ElectroGirl<3

Fight Club

Jag och ElectroBoi tittade på Fight Club idag. Jag har bara läst boken innan och jag var verkligen nyfiken på hur filmen skulle vara. Jag älskar författaren som skrivit boken, Chuck Palahniuk. Han skriver så speciella, unika böcker, som verkligen har förmågan att få en att tänka.



Anyways, tillbaka till filmen. Den var bra. Jag tycker inte att den var lika bra som boken, visst är det nästan alltid så?
Jag gillar Tyler. Inte på alla sätt, men hans sätt att se världen och på varför vi är här, är verkligen nytt och tankeväckande.

Jag ska erkänna att filmen fick mig att känna mig...tråkig. Jag vill göra något åt det men hur vet jag inte. Efter jag hade lämnat Boi vid bussen, när jag väntade på vagnen, var det någon som rökte på hållplatsen. Det fick mig att tänka på Tyler och jag kände en instinkt att vilja skada mig. Att förstöra mig helt och fullt. Att inte kunna andas eller kanske att förlora minnet av resten av mitt liv. Bara ett litet tag.

/ElectroG! <3