Det var exakt en månad sen jag skrev här senast.
Mitt fokus ligger på att klara vardagen.
Att orka gå till skolan,simma, göra allt skolarbete, klara av alla tankar och inte bryta samman.
Vissa dagar går det bättre, andra mycket sämre.
Men nästa vecka är det sportlov i alla fall. Tack och lov för det.
Jag hatar när de svarta vågorna rullar över min själ och in i mina ögon.
De landar i mitt hjärta och det gör ont. Jag kan inte sluta tänka på det.
Orsaken vågar jag inte göra något åt. Jag får små sammanbrott varje gång jag blir påmind.
Jag vill ju att det ska funka men det går inte.
Jag kan inte göra det, oavsett hur det känns vid vissa tillfällen.
Livet går vidare och jag ser allt klarare. Men det kan ju bara vara mina glasögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar