att återfå styrkan

jag tror faktiskt på framtiden.
är det inte fantastiskt?
jag tror på mig.
jag tror på mitt liv och mina val.
jag har äntligen insett att jag måste göra vad jag gör för mig,
för annars går det inte.

på samma sätt som jag har insett hur viktig jag är.
och jag behöver inte ändra på mig för att andra vill det.

"jag är inte här för att dekorera din värld"

bästa citatet jag har hittat. någonsin.
för så är det.
jag bryr mig inte om vad andra tycker.
jag är den jag är, insida och utsida.
den som inte vill veta av vad jag är,
well, it's their loss.

snart drar jag ut på äventyr.
därför flyttar jag på mig.
till en mer positiv blogg.
här kommer jag att vara härefter:
http://unicornstowaways.blogspot.com/

för en gladare, finare, kärleksfullare & vackrare värld,
peace out mina vänner,
- Linn

att fundera på framtiden

om jag inte blir bibliotekarie eller antikvarie när jag blir stor vill jag bli brevdektektiv.
flytta upp i norraste sveriges skogar och leta efter adresser i brev som är bortkommna och vilsna.
aldrig komma hem, leva i minusgrader året om och ha midnattssolen som bästa vän.
bara jag och min katt.
jag vill så hemskt gärna ha en katt.

att sakna och få panik

huvudet bara svämmar över.
tänker på hur jag ska orka med alla konfrontationer i skolan nästa vecka.
jag som får kväljningar av att kanske behöva konfrontera en femåring.
måste orka, för att faila tredje året två gånger duger inte.

dessutom måste jag skriva tusen och ett arbete.
och ett tal. usch, jag är usel på sånt.
måste skriva ucas-ansökan också, men det tror jag inte blir så svårt.

jag saknar manchester.
jag saknar att fönsterflirta med söta pojkar på tåget.
jag saknar att vara förvirrad och fråga främlingar om vägen.
saknar rödakorsetmänniskor som pratar om hur uselt manchester är
men säger att birmingham faktiskt är ännu värre.

lyssnar på everything, everything, för dom är därifrån och jag köpte skivan där.
trixar på mitt personliga brev fast jag faktiskt borde koncentrera mig på nuet och läxorna.
åh, jag vill bara börja om. nu.

döden.

jag önskar att jag hade en obotlig sjukdom.
något som skulle döda mig inom tre år eller så.
jag tror att det är enda sättet jag skulle kunna börja leva.

So much to answer for.

I'm just so excited to go to Manchester.
I'll be all alone in a city I don't know.
I can do anything because no one knows me.
Nobody can say anything that'll faze me.

So weird and scary and wonderful at the same time.

Aww, Mitchell on Ustream. Such a sweet guy.
Lava daddy foh evah.

But yeah, I can't let go of Manchester.
I occupies my mind almost all the time.
I booked the train tickets from the airport
and yeah, it just feels very real.
It's just five weeks left and oooh, shit,
I just remembered I need to mail MMU.
I'll do that tomorrow.

Just a Manchester exitment/appreciation post really.
With some extra Mitchell <3.

theo

I wanna drink drink drink smoke fuck fight
I wanna shout, drink, scream, I wanna die!

just another year.

Q

jag läste ut paper towns idag.
john är bra på att få mig att tänka.
jag tänker på avslut och endimensionella människor.
på äventyr och om framtiden bara är en samling nu:n.
att oroa sig eller att inte oroa sig.
att vara ensam eller tillsammans.
framtid. eller nu.
eller aldrig.

och jag saknar paris.

i've got none.

hej.
jag heter linn.
och jag är den mest ledsamma ursäkt för en människa
som någonsin levat.
jag vet ingen som är lika patetisk som jag,
och bara det faktum att jag skriver det här
visar väl vem och vad jag är.
jag är feg. jag är rädd. jag är ful. jag är äcklig.
jag har inget annat än minnen och dom är minnen från en annan människa.
om jag bara hade mod.
då jävlar skulle jag leva.
men jag är skiträdd. för varenda människa i universum.
det är ett ganska stort hinder.
och ingen ger mig direkt något som motsäger vad jag tror.
så jag fortsätter vara skiträdd för allt som går på två ben och pratar.
fuckitall.

deep sea divers

darwin deez, fyfe dangerfield & la priest.
huvudvärkstabletter,
torkad ananas,
engelska grammatik.

gröna post-it lappar.
bara för framtiden.
bara ifall att.
never too sure, r?

jag bryr mig inte om dugg.

there it was.

i natt var en sån natt.
insåg att om jag dör är det troligt att jag upptäcks efter 3-4 dar.
det är ensamhet i ett nötskal. att fundera på när man hittas död.
att inte veta självklart.

men. något så enkelt som: allt bra?
ger mig hopp.
han räddade min natt.
och min upphämtning av tron på människan.

uaah.

magen vänder sig och tårarna kommer snart.
men oberörd ska jag vara.
önskar ganska jättemycket att det var jag.
nästanästanästa gång.
misslyckandet hänger över kanten
men nej, oberörd var det.

fast hösten ska bli spännande.

det är dags att vi ska vinna allt.

äter melon med vidöppen balkongdörr, det smakar inte så mycket.
inget smakar någonting. men det är svalt och gott.
lyssnar på simon norrsveden och hostar så det river i lungorna.
soffan är fortfarande en säng sen igår.
jag vet inte om det är för att jag saknar sällskapet eller för att jag inte orkar plocka undan.
eller bara för att det är bättre med en extra säng.
då kan man somna framför tvn.

livet är fint annars.
träden är ljuvligt ljusgröna.
jag har ett jobb som jag gillar,
snart är det sommarlov
och till hösten får jag en ny klass.
jag tror att allt kanske kan fungera till slut.
jag hoppas det.

bilden är från ett år sen.
det var en blåsig dag. men solig och hemskt fin.

jag ångrar inget.

oh god.
he's so sweet.
det gör inte ens ont, för han är så fin.
det gör mig glad.
för jag antar om det finns någon som honom,
så finns det säkerligen någon hälften så bra.
jag önskar bara att någon tillbringade
en flygplansresa till las vegas att tänka på mig.
ingen skulle någonsin göra det.

accept your faith.

nevositet

magen vänder sig.
nervositeten snurrar runt, runt, runt i min kropp.
jag vill inte! skriker hjärnan.
du kommer bara göra bort dig och sen kommer jag behöva älta det här i år,
du vet ju hur det blir!
det finns redan så många incidenter som du mår dåligt bara du tänker det minsta på dem.
en minut kvar säger jag.
för jag måste.
även om jag får leva med mina nederlag i oändlighet.
jag har inget annat val.
nu. nu är klockan slagen.

all of time and space

har en känsla av att Amy

kommer göra mig grymt avundsjuk

i vår.

sötnos.

a rose by any other name...

jag såg pierre idag.

fick mig att tänka på nemo&massimilla.

konstigt hur saker kan läcka genom olika världar.

nästa år kan jag vara nemo.

jag hade inte haft något emot det.

inte alls.

men pierre var aldrig som massimilla.

inte för mig iallafall

olika effekt för olika människor antar jag.

anyways,

framtiden är min.

och det är allt som betyder något.

det blå.

 

vill ha.

sommar,

ränder,

pop,

bubblor,

havet,

håkan,

socker,

solen,

dekandens,

picknick,

 livsgnistan.

fairylights&forts

 

nej,

jag vet inte.

men nu gör det inget.

dagar passerar

och allt jag gör

är inget.

det kommer att vara 

året som aldrig var.

who referenser ftw.

kurr

 

vinterkräksjukan.

så sjukt jävla passande med tanke på snön som faller.

3000 fucking meter.

kräk och snö.

överflöd är uttröttande.

rastlösheten tar över.

händ nu då.

rabbit

 

jag börjar bli så jäkla nervös.

jag blödde liter näsblod i morse.

jag hatar när det blir så.

tisdagtisdagtisdag.