havet och djupen.

jag ger upp.
uppgivet.
det finns ingen jävla kärlek.
det finns ingen satans lycka.
det finns ingen helvetes mening.
det finns där emot uppgivenhet.
och det är vad jag har.
och jag tänker inte bry mig mer.
jag tänker inte slåss mer.
jag har slagits så länge jag kan minnas,
mot allt och alla som vill göra mig illa.
nu tänker jag sluta.
förgörs jag så är det meningen.
jag ger upp.
bara så du vet.

vantar

jag tror inte jag vill vara hel. varken hel, lycklig eller glad.
varför skulle jag annars förstöra för mig själv hela tiden?
jag vill vara arg och ledsen
och inte känna mig hemma eller trygg eller bra eller något positivt överhuvudtaget.
jag är så hemma i min rädsla, ångest och ensamhet
att jag inte vågar göra något åt den.
jag vill på flera plan ha kvar dem.
och jag tror de vill vara kvar hos mig också.
vart skulle de annars gå?
vem vill ge dem ett hem?
redan använda, nästan utslitna känslor.
sånt vill man inte ha.
förutom jag då.
jag har gått in mina känslor.
de passar min kropp och själ som ett par vantar.
om jag skulle ta av dem hade jag behövt sax.
men jag kan inte. vill inte. inte ensam.
någon annan måste ta av dem,
för själv klarar jag det inte.
jag trodde jag hade hittat någon som kunde.
men jag tog för lång tid på mig att låta den klippa.
sen någon annan, någon som hade gjort det en gång,
klippt av sig sina egna.
men nu vet jag inte. jag vill så gärna att den försöker.
men om den inte vill, om den också försvinner.
då klarar jag nog inte av att hitta någon igen.
så sitter vantarna där dom gör och jag kan inte göra något åt det.
jag får leva med mina välingångna känslor för alltid.
hoppas att det inte blir så.
snälla, låt det inte bli så.

spel.

min papi spelar fin musik som påminner om jul. jag och bror sitter framför varsin laptop, väntar på att maten ska bli klar. vi har spenderat hela eftermiddagen tillsammans, spelat spel. råttfällan, galenpanna och yatzy. som när vi var små. jag gillar känslan jag får när jag är hemma. för detta är hemma. jag kallar ibland lägenheten för hemma men den är inte hemma. inte på riktigt. ser framemot att få se noah and the whale live i november. åh, det kommer att bli underbart. hål i mina vita strumpbyxor, det gör inget. jag har dom jämt ändå. grillumi. fejk, precis som jag känner mig ibland. men inte nu. nu är jag äkta. jag är jag och jag vill inte ens vara någon annan. jag är en tant och jag älskar att vara en tant. det finns nog inget bättre sätt att spendera en lördagskväll än så här. jag vill till london. och jag är avundsjuk på folket som får se the horrors i kväll. eller är det imorgon? det finns i bakhuvudet men det är inget som betyder något. lyckan ser nog ut ungefär så här. för jag är det. lycklig. komplett. tills jag börjar tänka på det men det är jag bra på att inte göra. snart mat. sen tjuv och polis. kvällen är ung. ♥ - Linn

piccies yah?

här är bilder. från mitt andra liv. det ingen känner till. som är bara mitt. ta en titt.




ronson på jay leno kaffe är åsm. väntar på ryro. aaow! <3

hmmmm

jag är för upptagen för att må dåligt.
skolan och musiken suger åt sig energin.
så jävla trött hela tiden.

jag vill ha höstlov, cpängel och skogen.
pretty,pretty kom NU!

pathetic

ha, det trodde du va?
allt ska bli som förr och du.
du ska dö.
du ska inte få känna något.
jag skall göra dig till någon annan.
du får aldrig göra det du vill för det
är du inte värd.

jag tänker slå mig ner här.
jag är som hösten, jag kommer och går.
men jag tänker aldrig låta dig slippa undan.
jag ska bli din personliga terrorist.
dö, förstår du?
D-Ö-.
äckel.