Den där lilla känslan som sätter sig i huvudet och inte vill försvinna.
Den där tunga stenen i fötterna på vägen hem.
Den där tystnaden när dörren stängs.
Allt är en effekt av samma sak.
Ensamhet.
Jag hatar den. Så fort jag är ensam glömmer jag att jag har någon överhuvudtaget.
Jag kan inte förstå att för en timme sedan var min bästa vän här.
Hon låg på mig och vi skrattade så att vi inte fick luft.
Allt det känns så långt bort. Inget känns så långt bort som en timme sedan.
Jag klarar av att vara själv men ensamheten hatar jag.
Ändå är jag inte ensam, långt i från. Det kan man se om man tittar på vad jag är;
Dotter, vän, syster, student. Allt beskriver mig i relation till andra.
Det får mig att tänka på vad jag är när jag inte står i relation till någon annan.
Vem är jag?
/L
p.s bilden är målad av John Bauer och körd genom poladroid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar