nervositeten snurrar runt, runt, runt i min kropp.
jag vill inte! skriker hjärnan.
du kommer bara göra bort dig och sen kommer jag behöva älta det här i år,
du vet ju hur det blir!
det finns redan så många incidenter som du mår dåligt bara du tänker det minsta på dem.
en minut kvar säger jag.
för jag måste.
även om jag får leva med mina nederlag i oändlighet.
jag har inget annat val.
nu. nu är klockan slagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar