att inte sova men att vilja aldrig vakna

fruktar, inser, glömmer, sover, inser ännu en gång och sedan... inget.
jag tror att det är illa när man går till läkaren och vill att dem ska hitta något obotligt.
bara något som faktiskt förklarar allt.
lyssnar på Ennio Morricone – Lolita On Humbert's Lap .
det är fult och äckligt men det passar det jag läser.
när jag läser.

önskar, önskar, önskar.
men aldrig gör. usling.

att sakna och få panik

huvudet bara svämmar över.
tänker på hur jag ska orka med alla konfrontationer i skolan nästa vecka.
jag som får kväljningar av att kanske behöva konfrontera en femåring.
måste orka, för att faila tredje året två gånger duger inte.

dessutom måste jag skriva tusen och ett arbete.
och ett tal. usch, jag är usel på sånt.
måste skriva ucas-ansökan också, men det tror jag inte blir så svårt.

jag saknar manchester.
jag saknar att fönsterflirta med söta pojkar på tåget.
jag saknar att vara förvirrad och fråga främlingar om vägen.
saknar rödakorsetmänniskor som pratar om hur uselt manchester är
men säger att birmingham faktiskt är ännu värre.

lyssnar på everything, everything, för dom är därifrån och jag köpte skivan där.
trixar på mitt personliga brev fast jag faktiskt borde koncentrera mig på nuet och läxorna.
åh, jag vill bara börja om. nu.

to feel.

some things just makes me feel so human.
it's weird, because why don't i feel human all the time?
but i guess i just feel like me a lot of the time and
i forget about the breaking out of shell thing and
then i just assume that everybody else is different,
when we're all just the same.
i wish i could imagine everyone  complexly all the time
but that's a big problem for me;
remembering good things to think of.
i just go about my day without even once
thinking of others as fragile.

i just wanted to say that i love feeling human.
and conected.
because what's better than feeling you belong?

döden.

jag önskar att jag hade en obotlig sjukdom.
något som skulle döda mig inom tre år eller så.
jag tror att det är enda sättet jag skulle kunna börja leva.

torsdagskvällstankar

saker jag blir nervös över:

• att öppna viktiga mejl från riktiga människor
• att svara i telefonen när jag inte vet vem det är
• att skriva kommentarer till människor jag inte känner riktigt bra
• att tala inför människor
• att någon ska leta bland mina saker och hitta något jag inte vill att de hittar
• att prata med människor jag ser upp till
• att ensam gå förbi ett gäng med människor
• att konfrontera människor som jag har någon olägenhet med.

saker som jag inte blir nervös över:

• att gå ute själv om kvällarna
• att resa själv
• att gå på konsert själv
• att göra det jag vill även om ingen annan vill det

jag ville liksom bara få ut det

lords of the woods.

there are things you should never forget.

fortfarande.

vital signs.

But oh, what I would give, not to stumble but to really fall in love
And I could substitute my singing for the sound of someone sleeping next to me

frank, you are a diamond.
you always make me feel better.

jag vill gå ut.
se människor.
världen är så tom utan dom.