feber.

jag är ledsen, arg och förvirrad.
mest på mig själv.
jag borde göra något åt det.
men i stället prokrastinerar jag allt.

blir sjuk.

tittar och lyssnar på en man som
jag ser upp till mer än någon annan.
inser att jag är så långt i från honom man kan bli.
men jag låtsas inte om det.
jag skjuter upp tankarna,
prokrastinerar igen.

jag vill inte göra någonting alls nu.
fast jag borde,
om inte allt ska springa förbi mig
och lämna mig ensam kvar,
utan ett spår av någon på horisonten.