älvan

jag vet att det borde ha vart en engångshändelse.
att du skulle ha vart ett fint sommarminne som aldrig, aldrig, aldrig skulle förstöras.
att jag bara skulle minnas dig som odödlig, vacker och glädje.
men jag är för hungrig. jag har ett för stort hål för att inte försöka fylla det med något.
även sånt som man bara borde använda en gång.
nu är du ännu en person som jag önskar att jag kunde nå fram till.
som jag önskar behövde mig som jag behöver dem.
men så är det väl aldrig?
det är aldrig den som vill behövas som verkligen gör det.

nu är jag bara en till som du måste ge ursäkter till.
jag önskar jag hade det du vill ha.
adjö sommarälvan.
jag saknar dig.