Rädslan sköljer över mig, i höga vågor som knappt låter mig hämta andan innan de nästinpå dränker mig igen. Jag vill, KAN, inte men jag måste för vad skulle jag göra annars? Jag skulle aldrig kunna överleva om det försvinner. Men jag kan inte. Jag är räddräddrädd. Det är min värsta fobi och jag kan inte bli av med den. Jag önskar det fanns en diagnos att få, bara så jag kunde veta och kanske få hjälp. Men det är förmodligen inget fel på mig. Även om jag skulle undersökas skulle säkert inget vara fel, men jag är så rädd för den. Verkligheten.jagärsjukidagockså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar