att återfå styrkan

jag tror faktiskt på framtiden.
är det inte fantastiskt?
jag tror på mig.
jag tror på mitt liv och mina val.
jag har äntligen insett att jag måste göra vad jag gör för mig,
för annars går det inte.

på samma sätt som jag har insett hur viktig jag är.
och jag behöver inte ändra på mig för att andra vill det.

"jag är inte här för att dekorera din värld"

bästa citatet jag har hittat. någonsin.
för så är det.
jag bryr mig inte om vad andra tycker.
jag är den jag är, insida och utsida.
den som inte vill veta av vad jag är,
well, it's their loss.

snart drar jag ut på äventyr.
därför flyttar jag på mig.
till en mer positiv blogg.
här kommer jag att vara härefter:
http://unicornstowaways.blogspot.com/

för en gladare, finare, kärleksfullare & vackrare värld,
peace out mina vänner,
- Linn

att vara svag

känner mig fortfarande dödligt nedstämd.
jag vet inte hur jag ska orka.
för det gör jag inte.
sjuk, sjuk, sjuk.
kroppen tar mina själsliga symptom och sätter dem i min fysiska kropp.
den värker och infekteras.
mind into body.
mest vill jag försvinna.

jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
och jag vet inte hur jag ska kunna säga något till dem som behöver veta.
veta varför jag inte vill sova på övervåningen.
jag vill berätta om att jag känner på knivarna varje gång jag får chansen.
jag vill få hjälp, jag vet bara inte om jag vågar.
för jag har alltid varit den som orkar.
den som inte klagar.
den som klarar allt och aldrig gör något jag inte borde.
jag hatar den jag är.
och den jag måste vara.
och den som de tror att jag är.
något är fel.
helt fel.

att inte tro.

är det såhär det känns?
att inte tro på framtiden, att förlora hoppet
och att inte se någon mening i något?
för varför skulle i morgon bli bättre än idag?
jag vill bara gömma mig och sova och aldrig vakna.
jag gråter och jag kan inte sluta.
för jag ser inte hoppet,
jag ser ingenting.

hair

undrar om det bara är för uppmärksamheten?
undrar om jag kanske inte vågar vara utan.
undrar om enda anledningen är att det är en samtalsstartare.
undrar om jag är rädd att bli bortglömd om jag inte har det.
så äckligt personlighetslös.
fuck off you boring whore.

att inse saknad

ibland saknar jag honom.
saknar honom även om det var länge, länge sen.
saker jag kanske inte tänker på men ibland, såna finns det många av.

känner mig lite kreativ, jag tror lim är på sin plats i morgon.

to die.

jag har nog aldrig tänkt så mycket på att dö som jag gör nu.
varannan minut kommer tanken att slänga mig ut från balkongen.
jag hatar att inte ha något att se fram emot.
jag känner ingen lust att leva.
det är tomt i mitt livskonto.

jag orkar inte mycket längre.
jag lever för andra, inte för mig.
mörker

att fundera på framtiden

om jag inte blir bibliotekarie eller antikvarie när jag blir stor vill jag bli brevdektektiv.
flytta upp i norraste sveriges skogar och leta efter adresser i brev som är bortkommna och vilsna.
aldrig komma hem, leva i minusgrader året om och ha midnattssolen som bästa vän.
bara jag och min katt.
jag vill så hemskt gärna ha en katt.

att vilja saker

saker jag vill göra:

-ha något att maila med. eller prata med på msn.
bara ha någon som vill veta allt och som jag vill veta allt om. någon som förstår.

-aldrig ta av den här tröjan.

-vara en katt.

att finna något

måste hitta någon ny. allt i världen uttråkar eller stressar mig.
glädjen är långt, långt borta.

önskar att jag hade ett lejon.

att inte sova men att vilja aldrig vakna

fruktar, inser, glömmer, sover, inser ännu en gång och sedan... inget.
jag tror att det är illa när man går till läkaren och vill att dem ska hitta något obotligt.
bara något som faktiskt förklarar allt.
lyssnar på Ennio Morricone – Lolita On Humbert's Lap .
det är fult och äckligt men det passar det jag läser.
när jag läser.

önskar, önskar, önskar.
men aldrig gör. usling.

att sakna och få panik

huvudet bara svämmar över.
tänker på hur jag ska orka med alla konfrontationer i skolan nästa vecka.
jag som får kväljningar av att kanske behöva konfrontera en femåring.
måste orka, för att faila tredje året två gånger duger inte.

dessutom måste jag skriva tusen och ett arbete.
och ett tal. usch, jag är usel på sånt.
måste skriva ucas-ansökan också, men det tror jag inte blir så svårt.

jag saknar manchester.
jag saknar att fönsterflirta med söta pojkar på tåget.
jag saknar att vara förvirrad och fråga främlingar om vägen.
saknar rödakorsetmänniskor som pratar om hur uselt manchester är
men säger att birmingham faktiskt är ännu värre.

lyssnar på everything, everything, för dom är därifrån och jag köpte skivan där.
trixar på mitt personliga brev fast jag faktiskt borde koncentrera mig på nuet och läxorna.
åh, jag vill bara börja om. nu.

to feel.

some things just makes me feel so human.
it's weird, because why don't i feel human all the time?
but i guess i just feel like me a lot of the time and
i forget about the breaking out of shell thing and
then i just assume that everybody else is different,
when we're all just the same.
i wish i could imagine everyone  complexly all the time
but that's a big problem for me;
remembering good things to think of.
i just go about my day without even once
thinking of others as fragile.

i just wanted to say that i love feeling human.
and conected.
because what's better than feeling you belong?

döden.

jag önskar att jag hade en obotlig sjukdom.
något som skulle döda mig inom tre år eller så.
jag tror att det är enda sättet jag skulle kunna börja leva.

torsdagskvällstankar

saker jag blir nervös över:

• att öppna viktiga mejl från riktiga människor
• att svara i telefonen när jag inte vet vem det är
• att skriva kommentarer till människor jag inte känner riktigt bra
• att tala inför människor
• att någon ska leta bland mina saker och hitta något jag inte vill att de hittar
• att prata med människor jag ser upp till
• att ensam gå förbi ett gäng med människor
• att konfrontera människor som jag har någon olägenhet med.

saker som jag inte blir nervös över:

• att gå ute själv om kvällarna
• att resa själv
• att gå på konsert själv
• att göra det jag vill även om ingen annan vill det

jag ville liksom bara få ut det

lords of the woods.

there are things you should never forget.

fortfarande.

vital signs.

But oh, what I would give, not to stumble but to really fall in love
And I could substitute my singing for the sound of someone sleeping next to me

frank, you are a diamond.
you always make me feel better.

jag vill gå ut.
se människor.
världen är så tom utan dom.

your november downtown

Sing to me
Sing to me
I don't want to wake up
On my own anymore

kanske inte alls.
att göra ingenting och att dö långsamt
utan att någon märker något.

So much to answer for.

I'm just so excited to go to Manchester.
I'll be all alone in a city I don't know.
I can do anything because no one knows me.
Nobody can say anything that'll faze me.

So weird and scary and wonderful at the same time.

Aww, Mitchell on Ustream. Such a sweet guy.
Lava daddy foh evah.

But yeah, I can't let go of Manchester.
I occupies my mind almost all the time.
I booked the train tickets from the airport
and yeah, it just feels very real.
It's just five weeks left and oooh, shit,
I just remembered I need to mail MMU.
I'll do that tomorrow.

Just a Manchester exitment/appreciation post really.
With some extra Mitchell <3.

forever bedroom

demons know how to break you
when you think everything is fine
you don’t know where you got this idea from
but it hurts and it burns and it tears you up inside, inside

maybe you are right behind me
watching the world revolve in harmony
or deep beneath the luminescent sea
when all that i have is gone
will you leave me, will you leave me be

jordglob

biter bitar. m4. runrunrun.

nej, ta hand om min hund.